Vers 1 (av 4)
Höstblek står solen vid lågväxta tallar,
vandrar så sakta mot låg middagshöjd.
Den lyser mot stormyrens frostiga knallar
med småvuxen björkskog, av höstvindar böjd.
En slingrande bård utav aspar och alar,
klädda av rimfrost förtrollande skönt,
ståtar vid kärrskogens gömslen och salar,
i myrarnas rike av Skönanden krönt.
