Under Djurgårdens väldiga ekar en gång
gick greven med spänstiga steg.
Begiven på rytmer och skön ottesång
besjöng han var äng och var teg.
När vårsolen steg över berget i öst,
då log den åt Rudenschölds röst.
Och Djurgårdens lummiga holmar och näs
stod gröna av spirande gräs.